kolbjorn

Tänkte puffa lite för ett häfftigt konstprojekt som är på g just nu i Gbg
Runt omkring i Göteborg så kommer 10 små gröna självlysande gubbar placeras ut.
Under gubben finns det en hemsida där man erbjuds att stödja valfri hjälp organisation med valfritt belopp. Gör du detta så får du behålla gubben du hittar.

Meningen är att folk ska få upp ögonen för de utsatta.
Vi var ute och placerade en idag vid andra långgatan utanför Video Look där jag hoppas att den gör nytta.
Så om ni skulle hitta en liten grön gubbe i Göteborg som lyser upp i natten, var inte rädda att plocka upp denoch titta under :)



Hemsida till projektet:
http://www.stillalive.eu/CV.htm

Wut :D

Efter att ha förlorat ett antal gånger för mycket i WoWs bg (Varför är ally så värdelösa) så tittade jag ut och såg att det faktiskt finns en värld där utanför. Utanför fönstret. Det var dags att ge sig ut i den verkliga världen, beväpnad med en epic digital kamera från ungern (wut?).
Tro det eller ej men solen var uppe och skulle vara det två timmar till. Solsken är vid den tiden på året något solsken. Har den inte gått ner så är det molnigt, är det inte molnigt så har den gått ner..and so on.
I alla fall solen fanns, på väg neråt, men den fanns.


Så i alla fall, jag gav mig ut på vad som skulle komma att bli en nästa tre timmars promenad.
Först och främst träffade jag på ett par rådjur. Inget utöver det vanliga, men söta var dom. Och ganska modiga med tanke på att de stod och glodde ett bra tag innan de sprang vidare.



Ingen vidare bild, men digital kamera är digital kamera och grenar är grenar.

Fortsatte ner mot välen och vidare mot ko hagen. Och vad var det för kor? Jo, Highland Cattle kor. De mest awesome korna som gud skapat! Varför? De är långhåriga och har brutalt gulliga öron! Men först och främst upptäckten att stället faktiskt är riktigt vackert.


Åter till korna, den mest underskattade "attraktionen" i tynnered/näset. Här har vi liksom, awesome kor som man bara vill krama om och gosa med. Och nästan ingen lägger någon större tanke på dem. Dom är ju awesome.
Se själv!

(Observera öron)

(Observera gullighet)

Så, hur kan ens hjärta inte smälta för dessa underbara djur!?

Efter ett långvarigt besök hos korna så fortsatte jag på någon mysig promenad väg :) *PROMENAD REKLAM*
Orkar inte skriva egentligen..men det var awesome. och det är typ en som kommer läsa detta så varför överanstränga sig?


Ja,jag försökte vara estetisk xD

Igen, tycker iof om motivet, tog flera bilder, önskar dock att avgas grejen skulle gå mer mot solnedgången, skulle typ se ut som en raket och en explotion. Tufft. Typ "uh" flygplan förstör naturen "hippie" :D

Kolbjörn out

Det hela började runt 15:30 i Frölunda kyrka.
Skulle jobba där då någon musikskola skulle ha någon sorts konsert för föräldrar och så.
Var där tidigt, hrm tänkte jag och hrm en gång till. Vad ska man göra?
Min blick riktades uppåt mot spiraltrappan som gick upp mot tornet, tja varför inte tänkte jag, hrm hrm.
Gick upp för trappan och kom till en dörr, en låst dörr, en sån där dörr man behöver nyckel för att öppna.
Jag hade nycklar, två nyckel knippor, båda med nycklar på, ingen passade. Jag gick ner igen, ner till den tomma kyrksalen, jag satte mig ned för att invänta att musikskolan skulle dyka upp. De gick några minuter, ingen kom. Det enda som hördes var hur det då och då kusligt knakade till i byggnaden och det regelbundna ljudet av den stora klockan som tickade i andra sidan av kyrkan. Det blev lite kusligt, jag fick hela tiden för mig att jag såg någonting som rörde sig i ögonvrån, inbillningar självklart...Jackor som hängde med mera...
Ytterligare några minuter senare så fick jag för mig försöka med att ta mig upp i tornet igen, tja varför inte, ingen kommer ju ändå på ett tag verkar det som. Tog ett annat par nycklar med mig och försökte med dörren, det gick.
Jag möttes av mörker, ogenomträngligt mörker, hittade en strömbrytare och slog på ljuset, det dova ljuset. Jag gick in och se klockor, kyrkklockorna.



Jag fann efter lite letande en trappa som ledde uppåt, till en våning till. Trappan var smal och jag var nästan tvungen att krypa för att ta mig upp då avståndet mellan trappan och tacket var mycket litet. Nästa rum med flera små trappor till var klock,massivt trä, gammalt trä. Kyrkan är gammal, byggd 1866 om jag inte minns fel, det finns dock många gammla ting som påminner om den forna medeltiden då den första kyrkan byggdes redan någon gång på 1300-talet, den plundrades och brändes dock av dansken under 7-åriga kriget.
Jag trodde att man nu inte kunde komma längre upp.
Men det kunde man. Jag fann efter lite letande en trappa som ledde uppåt, till en våning till. Trappan var smal och jag var nästan tvungen att krypa för att ta mig upp då avståndet mellan trappan och tacket var mycket litet.
jag kom upp till ett ganska tomt rum med trägolv och delar av klockmaskineriet eftersom klockorna fanns på våningen under. Här var det mörkt men efter ett tag hittade jag ytterligare en strömbrytare som fick det fortfarande så dova ljuset att framträda.
Ännu en våning, ganska tom, men mörkt. Här fanns inget ljus och det fanns heller ingenting av intresse i rummet utöver stenformationer i väggen, vilket antagligen visade vart koppartaket på tornet började.
Jag tog mig upp ännu en våning, denna gången med en gammal bräcklig trästege som knackade för varje steg. Det blev allt mörkare, och allt kallare. Det kändes dock inte kusligt längre, det var alldeles för spännande, för intressant, när jag la handen på golvet till nästa våning då jag klättrade upp för stegen så kände jag något kallt och blött, snö. Jag var inte utomhus, jag visste inte riktigt hur högt upp jag var med tanke på det vid den här tiden var väldigt mörkt även utomhus så jag kunde inte på något sätt se ut, om de nu ens fanns fönster. Ännu en stege, denna gången i mitten av rummet och denna gång mycket längre, den sträckte sig till toppen av tornet.
Jag klättrede upp och såg något ligga på våningen innnan den sista, en påse med något i, men jag vet inte vad, såg nästan ut som en kudde. Tänkte inte mer på det så jag fortsatte upp tills jag inte kom längre. Där uppe fanns det en stor björk bjälke och något jag helt ärligt inte riktigt kommer ihåg vad det var. Något mjukt, också kuddliknande. Jag tog mig ner igen, sakta för alla trappor och stegar




Vägen ner gick mycket fortare än vägen ner, försökte ta lite bilder med kameran, den suger dock så det blev inge bra på grund av att det var så mörkt.
Får ta mig upp någon annan dag när det är ljust.


Men kul var det, kändes som en upptäckt, något som man hittat och fick utforska.
Kommer leta efter fler.

Vad är egentlig framgång?
Handlar det om att bli rik och tjäna en massa pengar?
Handlar det om att vinna en massa kunskap?
Handlar det om ett liv i lycka?

Antar att alla tre innefattar framgång i en till en viss del.

Men hur uppnår man detta?
Tja det finns många vägar till rikedom, många sätt att ny kunskap och väldigt många sätt att finna lycka.
En människa som nu uppnått detta har sällan gjort det ensam, för hur kan du bli rik utan att samspela med andra, hur kan du nå kunskap utan att någon visar dig den och hur kan du nå lycka på egen hand? Utan varken sällskap elelr kärlek.

Vi människor lever i en symbios med varandra liksom hela våran värld, hela vårt universum lever i symbios med allt som universum innefattar. Allt är essentiellt för att liv ska kunna bestå.

Människan som tagit ett jätte steg från naturen och försöker leva utanför symbiosen med naturen runt omkring försöker klara sig på egen hand, något som är ohållbart för vi klarar oss inte själva, lika lite som vi klarar oss utan andra medmänniskor, vi behöver varandra.

Tänk på det där med att ta och ge? Vad skulle du få mest av? Att ta eller att ge?
Du tar något, någon sak kanske en helt ny TV, du blir jätte nöjd med din splitter nya TV med bra bild och allt det där, men vart finns känslan i det? Var finns kärleken till TVn?
Du ger någon något, kan  vara en enkel sak, något du lagt ner mycket tid eller pengar. Något du ger bort utan välvilja och av kärlek. Hur känner du då när du gett bort detta ting? Förhoppningsvis glädje, för du har gett detta ting en känsla, ett minne något som både du och den som får denna sak förhoppningsvis kommer ihåg och uppskattar. Känslan som uppstår då kan kännas otrolig, som en genomborrande lycka. Jag tror att det är den känslan som håller oss människor samman, den känslan som man skulle kunna kalla gud.

Men det handlar inte bara om oss människor, symbiosen handlar inte bara om oss även om vi ofta vill tro det.
Vi är alla del av något större, vi är del av ett gigantiskt universum. Närmast oss har vi djur och natur som vi allt för ofta glömmer bort. Vi lever i symbios med dessa en för tillfället oerhört orättvis symbios där vi tar och naturen ger. Det är dags för en förändring där vi kan leva på lika förhållanden. Jag tror att vi människor endast skulle må bra av detta. Vi har den teknologiska möjligheten att leva ett liv helt på förnyelsebar energi, helt utan att bara ta av jordens resurser, det handlar bara om att ta sig dit, att kämpa oss hela vägen dit.

Vi måste stanna upp och försöka förstå att vi alla är en.

I belive that the unarmed truth and unconditional love will have the final word in reality
Martin Luther King

Ska återigen göra ett försök i att blogga. Om vad vet jag inte, men jag kommer att skriva när jag känner för det, vilket kan vara väldigt ofta eller inte alls.

Jag gör ett försök som sagt, efter nästan ett år sen senaste inlägget och utan några dreads. Ibland flödar det bara med tankar och ideer, ibland stannar dom inombords och ibland så finns dom inte alls. That's it :)