Det bästa av 2009: Metalplattor
Immortal - All Shall Fall
Immortals första album på sju år och enligt mig deras bästa hitills och det bästa albumet på hela året.
Mycket mer musikaliskt än tidigare album. Immortal soundet har utvecklats till att bli mer skickligt och intressant.
I och med detta album byttes i alla fall löjlighetsstämpeln ut mot jävlar vad bra dom är stämpeln!
Sonata Arctica - The Days Of Grays
Ja, ett Power Metal band får andra platsen, är lite chockad själv.
Men låtar som Flag In The ground eller The Last Amazing Grays är helt jävla underbara. Jag går ständigt och nynnar på någon av dem. Helt underbara texter och grymt bra musik. Får lite vibbar av klassik musik och musikal av albumet vilket bara är positivt.
Lamb Of God - Wrath
Jag hade aldrig givit Lamb Of God en ärlig chans innan jag hörde Wrath som fick mig att öppna ögonen redan efter första låten. Har inte så mycket att skriva om albumet förutom att det är jävligt bra!
Wolf - Ravenous
Jag trodde att det nu för tiden var omöjligt att skapa riktigt Heavy Metal. Wolf motbevisade detta med Ravenous.
Härligt gitarrspel, sköna reffränger och en jävla massa energi. Ett favorit album helt klart.
Heaven & Hell
Det är Heavan & Hell, vad kan förvänta sig?
Stilen håller sig, det tunga riffen med mystiska texterna.
Kan inte säga att det är det bästa som varken Dio eller Sabbath gjort men plattan håller helt klart måttet och det speciella soundet finns tack och lov kvar.
Kreator - Hordes Of Chaos
Hordes Of Chaos är helt klart i klass med album som Pleasure To Kill eller Enemy Of God. Skillnaden från föregångarna är mer framträdande trummorna som får en chans att sväva ut lite mer och göra albumet mer "fylligt". Mycket bra album med stört sköna reffränger.
Vader - Necropolis
Ger lite vibbar av Thrash metal Slayer a la Death. Sketans bra platta tycker jag, kan inte göra annat än att älska soloknarkande gitarrerna.
Nile - Whom The Gods Detest
Kan inte påstå att jag varit något större Nile fan, Whom The Gods Detest är den första Nile plattan jag börjat lyssna till på allvar och fy fan vilken snygg platta det är rent musikaliskt. Det är verkligen något unikt med Nile, deras sound är episkt, tungt och hårt. Suverän platta.
Behemoth - Evangelion
Rått, mystiskt och hårt, tro ord om enligt mig sammanfattar albumet. Uppskattar band som anstränger sig för att få fram en riktigt snygg image, Behemoth har lyckats så in i helvete bra med detta och det senaste albumet är en värdig Behemoth platta
W.A.S.P - Babylon
Att W.A.S.P var bättre förr är ingen hemlighet men plattan är helt okej och de håller fortfarande en viss klass. Musiken är ju fortfarandre bra. Från låtar som Animal(Fuck like a beast) till låtar som Live to Die Another Die eller Seas Of Fire. Det är väl ett tecken på åldern antar jag. Riktigt skön cover på Deep Purples Burn hittar man också på plattan. Slår dock inte orginalet
Döden
Skrämmande, mystiskt, farligt och vackert
Döden är något som många av oss är rädda för och vi gör allt för att undvika.
Oavsett om vi tror på det eviga paradiset, återfödelsen eller bara ett stort slut så finns det en räddsla där i vårt undermedvetna om slutet, att det inte finns något mer efter döden, frågan är varför. Har det alltid varit så?
Först och främst kan vi ställa oss frågan, är djur rädda för döden?
Jag har inget svar på det så jag kan endast spekulera (Vet du så får du gärna berätta).
Att djur inte vill dö är ganska uppenbart bevis på detta är tex flyktdjur som Hästar eller Rådjur, varför skulle de vilja fly om inte för att undvika döden. Så är det antagligen på grund av instinkter, men varför? Är det för att individen ska räddas eller är det för att arten ska räddas? Är Rådjuret rädd om sitt eget liv eller är den rädd för artens överlevnad.
Räddslan för döden är antagligen något helt naturligt, frågan är bara varför denna räddsla existerar egentligen och om vi människor har samma räddsla som djuren.
En gång i tiden så tillbad vi döden
Människan har inte alltid fruktat döden som vi gör nu idag. I antika kulturer och religioner så tillbads döden snarare som något heligt, en färd till en ny värld, vägen till paradiset eller den slutändliga belöningen. Inte så ovanligt från idag egentligen, se på kristendomen som utlovar ett paradis med evigt liv då du dör så länge du följer den kristna tron. Men frågan är vad som skulle hända om du inte följde den, bestraffning? Helvetet?
Nej, skulle inte tro det. Begreppet Helvetet kom till på medeltiden just för att skrämma folk och för att se till att de höll sig till den kristna tron, varför? Självklart för maktens skull. Påven var då Europas mäktigaste man då han "kontrollerade" dess befolknings själar genom den kristna tron. Jag tror att det var här som räddslan för döden växte sig fast i vår västerländska kultur och jag skulle tro att likartade händelser skedde inom Islam, följ religionen eller bli bestraffad. Nu menar jag inte att beskylla religionerna då det faktiskt inte är deras fel utan det är snarare vi människor som misstolkat eller uttnytjat religionen för makt och eget gynnande, det är tyvärr människans natur att göra så. De flesta religioner är eniga om att kroppen bara är ett sorts skal eller en tillfällig boning för våra själar vad som sen händer med själen när kroppen dör skiljer religonerna åt men det är samma tema, följ religionen/dess regler och bli belönad i döden eller gör det inte och bli bestraffad. Asatron är ett intressant fenomen, där du hamnar i valhall om du skulle dö i strid, detta gav kanske något av en dödslängtan för de som var ute på plundringståg eller i strid då de var så säkra på att de skulle bli väl belönade då de dog i sina strider så kunde de kämpa utan fruktan medans kvinnorna, barnen eller äldre som oftast inte dog i strid hamnade i hel där ett evigt helvete väntade det, detta gav antagligen dem en stor fruktan för döden. Samma fenomen har förekommit inom andra religioner även kristendom, tex under korstågen. Korsriddarna var då säkra på att gott väntade dem efter döden, likadant med dagens taliban propagandra. Dödsrädslan är alltså ett hinder som undanröjes med hjälp av att ge hopp om belöning eller med hjälp av räddsla för straff. Denna kontroll utgör alltså en otrolig makt över människor, inte konstigt att Påven var så mäktig.
Dödsräddslan hänger kvar än idag
Att vara medvetet rädd för döden är något som är onaturligt, det är en uppfinning gjord av oss människor för att skrämma och kontrollera så vad har vi för använding av den idag? Att vara rädd för döden i hotade situationer, det är en sak men annars, nej! Vad vinner vi på att gå och frukta eller grubbla över vad döden har att erbjuda. Döden är oundviklig för oss alla och i den finns svaret så lev livet medans du kan och ta vara på det, frukta inte döden det kan bara hålla dig tillbaka.
Vi har alla en gudomlighet inom oss, en själ och makten att ta våra egna beslut.
Bemästra döden det kommer vi aldrig göra, men livet, det är redan vårt
Döden är något som många av oss är rädda för och vi gör allt för att undvika.
Oavsett om vi tror på det eviga paradiset, återfödelsen eller bara ett stort slut så finns det en räddsla där i vårt undermedvetna om slutet, att det inte finns något mer efter döden, frågan är varför. Har det alltid varit så?
Först och främst kan vi ställa oss frågan, är djur rädda för döden?
Jag har inget svar på det så jag kan endast spekulera (Vet du så får du gärna berätta).
Att djur inte vill dö är ganska uppenbart bevis på detta är tex flyktdjur som Hästar eller Rådjur, varför skulle de vilja fly om inte för att undvika döden. Så är det antagligen på grund av instinkter, men varför? Är det för att individen ska räddas eller är det för att arten ska räddas? Är Rådjuret rädd om sitt eget liv eller är den rädd för artens överlevnad.
Räddslan för döden är antagligen något helt naturligt, frågan är bara varför denna räddsla existerar egentligen och om vi människor har samma räddsla som djuren.
En gång i tiden så tillbad vi döden
Människan har inte alltid fruktat döden som vi gör nu idag. I antika kulturer och religioner så tillbads döden snarare som något heligt, en färd till en ny värld, vägen till paradiset eller den slutändliga belöningen. Inte så ovanligt från idag egentligen, se på kristendomen som utlovar ett paradis med evigt liv då du dör så länge du följer den kristna tron. Men frågan är vad som skulle hända om du inte följde den, bestraffning? Helvetet?
Nej, skulle inte tro det. Begreppet Helvetet kom till på medeltiden just för att skrämma folk och för att se till att de höll sig till den kristna tron, varför? Självklart för maktens skull. Påven var då Europas mäktigaste man då han "kontrollerade" dess befolknings själar genom den kristna tron. Jag tror att det var här som räddslan för döden växte sig fast i vår västerländska kultur och jag skulle tro att likartade händelser skedde inom Islam, följ religionen eller bli bestraffad. Nu menar jag inte att beskylla religionerna då det faktiskt inte är deras fel utan det är snarare vi människor som misstolkat eller uttnytjat religionen för makt och eget gynnande, det är tyvärr människans natur att göra så. De flesta religioner är eniga om att kroppen bara är ett sorts skal eller en tillfällig boning för våra själar vad som sen händer med själen när kroppen dör skiljer religonerna åt men det är samma tema, följ religionen/dess regler och bli belönad i döden eller gör det inte och bli bestraffad. Asatron är ett intressant fenomen, där du hamnar i valhall om du skulle dö i strid, detta gav kanske något av en dödslängtan för de som var ute på plundringståg eller i strid då de var så säkra på att de skulle bli väl belönade då de dog i sina strider så kunde de kämpa utan fruktan medans kvinnorna, barnen eller äldre som oftast inte dog i strid hamnade i hel där ett evigt helvete väntade det, detta gav antagligen dem en stor fruktan för döden. Samma fenomen har förekommit inom andra religioner även kristendom, tex under korstågen. Korsriddarna var då säkra på att gott väntade dem efter döden, likadant med dagens taliban propagandra. Dödsrädslan är alltså ett hinder som undanröjes med hjälp av att ge hopp om belöning eller med hjälp av räddsla för straff. Denna kontroll utgör alltså en otrolig makt över människor, inte konstigt att Påven var så mäktig.
Dödsräddslan hänger kvar än idag
Att vara medvetet rädd för döden är något som är onaturligt, det är en uppfinning gjord av oss människor för att skrämma och kontrollera så vad har vi för använding av den idag? Att vara rädd för döden i hotade situationer, det är en sak men annars, nej! Vad vinner vi på att gå och frukta eller grubbla över vad döden har att erbjuda. Döden är oundviklig för oss alla och i den finns svaret så lev livet medans du kan och ta vara på det, frukta inte döden det kan bara hålla dig tillbaka.
Vi har alla en gudomlighet inom oss, en själ och makten att ta våra egna beslut.
Bemästra döden det kommer vi aldrig göra, men livet, det är redan vårt
