kolbjorn

Det hela började runt 15:30 i Frölunda kyrka.
Skulle jobba där då någon musikskola skulle ha någon sorts konsert för föräldrar och så.
Var där tidigt, hrm tänkte jag och hrm en gång till. Vad ska man göra?
Min blick riktades uppåt mot spiraltrappan som gick upp mot tornet, tja varför inte tänkte jag, hrm hrm.
Gick upp för trappan och kom till en dörr, en låst dörr, en sån där dörr man behöver nyckel för att öppna.
Jag hade nycklar, två nyckel knippor, båda med nycklar på, ingen passade. Jag gick ner igen, ner till den tomma kyrksalen, jag satte mig ned för att invänta att musikskolan skulle dyka upp. De gick några minuter, ingen kom. Det enda som hördes var hur det då och då kusligt knakade till i byggnaden och det regelbundna ljudet av den stora klockan som tickade i andra sidan av kyrkan. Det blev lite kusligt, jag fick hela tiden för mig att jag såg någonting som rörde sig i ögonvrån, inbillningar självklart...Jackor som hängde med mera...
Ytterligare några minuter senare så fick jag för mig försöka med att ta mig upp i tornet igen, tja varför inte, ingen kommer ju ändå på ett tag verkar det som. Tog ett annat par nycklar med mig och försökte med dörren, det gick.
Jag möttes av mörker, ogenomträngligt mörker, hittade en strömbrytare och slog på ljuset, det dova ljuset. Jag gick in och se klockor, kyrkklockorna.



Jag fann efter lite letande en trappa som ledde uppåt, till en våning till. Trappan var smal och jag var nästan tvungen att krypa för att ta mig upp då avståndet mellan trappan och tacket var mycket litet. Nästa rum med flera små trappor till var klock,massivt trä, gammalt trä. Kyrkan är gammal, byggd 1866 om jag inte minns fel, det finns dock många gammla ting som påminner om den forna medeltiden då den första kyrkan byggdes redan någon gång på 1300-talet, den plundrades och brändes dock av dansken under 7-åriga kriget.
Jag trodde att man nu inte kunde komma längre upp.
Men det kunde man. Jag fann efter lite letande en trappa som ledde uppåt, till en våning till. Trappan var smal och jag var nästan tvungen att krypa för att ta mig upp då avståndet mellan trappan och tacket var mycket litet.
jag kom upp till ett ganska tomt rum med trägolv och delar av klockmaskineriet eftersom klockorna fanns på våningen under. Här var det mörkt men efter ett tag hittade jag ytterligare en strömbrytare som fick det fortfarande så dova ljuset att framträda.
Ännu en våning, ganska tom, men mörkt. Här fanns inget ljus och det fanns heller ingenting av intresse i rummet utöver stenformationer i väggen, vilket antagligen visade vart koppartaket på tornet började.
Jag tog mig upp ännu en våning, denna gången med en gammal bräcklig trästege som knackade för varje steg. Det blev allt mörkare, och allt kallare. Det kändes dock inte kusligt längre, det var alldeles för spännande, för intressant, när jag la handen på golvet till nästa våning då jag klättrade upp för stegen så kände jag något kallt och blött, snö. Jag var inte utomhus, jag visste inte riktigt hur högt upp jag var med tanke på det vid den här tiden var väldigt mörkt även utomhus så jag kunde inte på något sätt se ut, om de nu ens fanns fönster. Ännu en stege, denna gången i mitten av rummet och denna gång mycket längre, den sträckte sig till toppen av tornet.
Jag klättrede upp och såg något ligga på våningen innnan den sista, en påse med något i, men jag vet inte vad, såg nästan ut som en kudde. Tänkte inte mer på det så jag fortsatte upp tills jag inte kom längre. Där uppe fanns det en stor björk bjälke och något jag helt ärligt inte riktigt kommer ihåg vad det var. Något mjukt, också kuddliknande. Jag tog mig ner igen, sakta för alla trappor och stegar




Vägen ner gick mycket fortare än vägen ner, försökte ta lite bilder med kameran, den suger dock så det blev inge bra på grund av att det var så mörkt.
Får ta mig upp någon annan dag när det är ljust.


Men kul var det, kändes som en upptäckt, något som man hittat och fick utforska.
Kommer leta efter fler.